LongboardPåNorrländska

Vill direkt passa på att tacka alla trevliga jag mött efter vägen som hjälpt mig på olika sätt, allt från allmän pepp till torkande av blöta kläder och god mat. Även mina sponsorer (Seismic, Subsonicskateboards, Hennessyhammocks, Utebutiken och Roger-bros) för att ni trodde på en galen norrläning som mot bättre vetande for ut och åkte longboard ganska långt!

Jag gjorde den här resan till förmån för Parkinsonfonden, en sjukdom min farmor lider av. Jag tyckte fonden fått in oroväckande lite pengar i förhållande till hur mycket som olika forskare/doktorer hade ansökt om för att kunna bedriva parkinsonrelaterad forskning och ville göra något för att påverka dom sifforna och försöka ge parkinson lite mera uppmärksamhet(mer info om varför jag åkte för parkinsonfonden finns i blogginlägget "därför åker jag för parkinsonfonden")

Jag har själv donerat 25 kronor per avklarad mil så totalt 1125 kronor, sparade ju in en hel del pengar på att slippa köra bil samma sträcka... :)

Att fara på en sån här resa kräver en del förberedelser specielt när man åker själv, faktiskt mer än jag initialt hade räknat med. Det gäller att försöka tänka igenom de olika scenarion som kan uppstå efter vägen, ta med sig tillräckligt med packning för att klara sig men inte något onödigt då man vill åka med absolut så lite vikt som möjligt. De viktigaste skulle jag säga är vatten, mat, förstahjälpen för dig och din longboard, hjälm, sköna skor, något sätt att sova på och en skön ryggsäck att bära med sig allt det här i.

Min utrustning:

Bräda: Subsonic GT-40

Hjul: Seismic Speedvents 85mm 79A

Truckar: Paris 180mm(med shockpads)

Väska: Osprey Exos 58L

Tält/Hängmatta: HennesyHammocks Explorer Delux Asym Zip(väger bara 1428g!)

Resväg(450 kilometer):

Jag vaknade upp tidigt torsdag efter att nästan inte ha sovit någonting, mycket mardrömmar om att man glömt viktig packning hemma. Packade väskan i sömnen nästan hela natten kändes det som. :D Hoppade på bussen 06:55 och begav mig mot Hemavan. Först här börjar man förstå hur långt man har att åka hem då det ändå är en 6 timmars busstur, betydligt mycket längre än vad man föreställer sig när man kollar på lite kartor. Jag fick sedan en kompis att köra mig sista biten upp till gränsen. Fantastisk känsla att det äntligen var dags att börja åka efter flera månader av planering!

Första dagen var verkligen en perfekt start på resan. Rolig väg med små uppförsbackar och sen långa nedförsbackar. Mycket fin natur och renar att kolla på samt välsmakande vatten just efter vägkanten.

Efter att jag passerat både Hemavan och Tärnaby tyckte jag att det fick räcka för en dag, hade ju aldrig förut åkt 70 kilometer på en dag så kroppen började vara ganska trött. Sagt och gjort så smällde jag upp min Hennessy Hammock och gjorde lite frystorkad mat för att sen försöka sova.

Att slå upp läger visade sig vara ett stort misstag. Eftersom jag är en snål norrlänning köpte jag en sovsäck för 199:- med en komfort temp på 12 grader. Problemet var att när jag vaknade upp efter att ha sovit i någon timme så var det 1 grad utomhus och jag frös riktigt mycket. Så här befann man sig mitt ute i naturen, mitt i natten och jag var iskall. Fick lite mild panik när jag försökte tänka ut vad jag skulle göra. Tänkte dock att jag måste ju hålla mig varm så det var lika bra att fortsätta röra på mig i lugnt tempo. Powernappade på p-fickor när jag fått upp lite värme och höll på så hela natten.

Dag två var både värsta och bästa dagen på hela resan. Vägen mellan Tärnaby och Storuman var riktigt dålig, uppförsbackarna var jättelånga och efter att knappt sovit något på natten så var jag väldigt trött både psykist och fysiskt. Det ända som höll mig åkandes var löftet jag gjorde till mig själv att ifall jag klarade 13 mil på en dag så skulle jag ta in på hotell och sova i en skön säng och få duscha. Lyckligtvis var vattnet i bäckarna fortfarande ganska okej att dricka så det var enkelt att fylla på vattenflaskorna och bara fortsätta på. Stannade även av i slussfors(halvvägs) och fick mig en rejäl bit mat och en liten sovpaus.

De 13 milen tog över 15 timmar att åka men när jag sent på kvällen såg Storuman skylten svär jag att det nog inte finns någon människa som varit gladare över att komma till just Storuman. Tror den duschen och sömnen är bland det skönaste jag någonsin upplevt efter en så pass jobbig dag. Det var också en fantastisk känsla att på en och en halv dag hunnit lägga ungefär 20 mil bakom mig!

Vaknade upp efter att ha sovit i över 10 timmar. Mördande träningsvärk på det gjorde att jag nästan fick rulla mig ur sängen för att ta mig upp. Åt en gigantisk frukost och siktade på att ta mig iväg direkt. Efter 20-30 minuter var träningsvärken som bortblåst och det gick riktigt bra att åka, mycket trevligare väg än den mellan Tärnaby och Storuman dessutom. Men säg den lycka som räcker för evigt, efter 35 kilometer började det regna ordenligt och eftersom det fortfarande bara var några plusgrader ute så blev jag rejält kall. Hittade tillslut ett tomt garage efter vägen där jag slog upp hängmattan och funderade på vad jag skulle göra. Hittade en camping 40 kilometer bort så jag ringde dit för att boka en stuga och bestämde mig för att visa regnet vem det är som bestämmer!

Efter 25 kilometer ytterligare så regnade det fortfarande och började t.o.m regna ännu mer. Hittade en stuga efter vägen där det såg tänt ut så stannade och frågade ifall jag fick värma mig under deras tak istället. Kommer inte på fråga fick jag till svar och blev istället inbjuden i stugan där jag fick hänga av mig mina kläder brevid elden och bjöds på mat och kaffe medan jag satt i underkläder och t-shirt vid deras matbord. Helt sjukt att det finns så gästvänliga människor! Var inga problem att åka sista 15 kilometrarna efter det!

Regnade fortfarande mer eller mindre och vägarna var jätte blöta. Bestämde mig för en vilodag och åkte bara mellan Kattisavan och Lycksele. Inte så långt, men jobbigt nog i regn. Bestämde mig sedan för att vänta i Lycksele tills det slutat regna och vägarna såg någolunda torra ut, var så sjukt less på att åka i regn efter över 70 kilometer av regn.

ÄNTLIGEN torra vägar och sol. Kroppen kändes fortfarande bra(bara förfrusna tår och ont i ena foten), vägarna började vara mer flacka istället för ständiga upp och nedförsbackar. Gick riktigt bra att åka och precis när jag nådde Granö Beckasin för att äta lite varm mat så började regna. Tog det som ett tecken på att stanna, bara 100 kilometer kvar så jag fick hyra en stuga billigt och började förbereda mig på att ta den sista biten i ett svep såfort det slutat regna. Regnet höll dock i sig resten av dagen och kvällen så flickvännen kom upp och hämtade det mesta av min packning(börjat få ganska ont i ryggen) då jag ändå inte skulle behöva den sista biten och bjöd på en välbehövlig massage.

Resans finaste väder infann sig tur nog på den sista dagen. Brutal träningsvärk och ont i fötterna/rygg spelade ingen roll längre, var ju nästan i mål! Åkningen gick riktigt bra, fick dock fuska och lifta ett par kilometer före tvärålund då vägen var helt uppgrävd, åkte ganska länge på en halvt uppgrävd väg vilket inte var någon jättehit då resten av trafiken också skulle åka där..förstår inte riktigt hur dom planerar sina vägbyggen.

Ändrade dock resan och åkte över Överboda för att kompensera för liftningen och därför att Vännäsvägen ganska snabbt visade sig att inte vara någon större hit att åka efter. Blev bjuden på en riktigt god lunch av Parkinsonförbundet i Västerbotten 30 kilometer från Holmsund och det började mer och mer gå upp för mig att jag faktiskt började närma mig mål efter säkert över 40 timmar av longboard åkande. Kändes nästan overkligt att det nästan var slut!

Stannade av i Umeå i någon timme för att dels försöka få med mig lite folk att åka sista sträckan och för att möta upp lite släkt och vänner. Tog sedan sista 2 milen med backup av två andra longboard åkare på slutet. Var helt overkligt att vara i mål! Hade samlats upp mycket familj och vänner vid målgången men jag ignorerade dom helt och åkte raka spåret mot havet och slängde mig i. Kan ju inte lukta hur som helst när man ska möta folk!

Det har varit en fantastisk upplevelse att göra den här resan. Riktigt sjukt test av både kropp och psyke. Longboard är kanske inte det enklaste, smidigaste eller snabbaste sättet att transportera sig på men det är ROLIGT. Åka påtok för fort i branta nedförsbackar skrikandes, dansa runt på brädan till bra musik och bara glida på medan man samtidigt tar sig frammåt flera mil per dag är riktigt härligt. Bara du, brädan, naturen och dåligt asfalterade vägar i en härlig symbios!

Ifall du har några frågor så ska jag besvara dom så gott jag kan!

Tack för att du läste. /Johan

Kontakt:

0706606901

Mera bilder:

(brädan efter 350 kilometer varav nästan 100 i regn. Som nyskick!)

(Asfalten lämnade en del att önska stundtals, vibrerade så mycket att fötterna domnade bort)

(Efter 350 kilometer började skon jag bromsade med vara ganska slut)

(Var ingen rolig kombination med sånna här väg-överraskningar och mötande trafik på samma gång)